När sorgen kommer, som när natten skymmer
i vilda skogen,
vem tror på ljuset,
som i fjärran rymmer,
Och sken som skymta fram och flämta till?
På skämt de glimta och på skämt de flykta,

Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar
i trötthetsdvala är den tröst vi fått
- det är som vandrarn, som går vill och somnar
på mossans mjuka dun och sover gott.
Och när man vaknar ur den skumma drömmen,
ser morgonsolen in i skogens gömmen.




Jag älskar dig